Sūtra i 42 kapitel

Sūtra i 42 delar uttalade av Buddhan

Översättning Míng Bǎo

Inledning – Míng Bǎo

Den föreliggande lilla skriften lär vara den som de två munkarna Kāśyapa Mātaṇga och Dharmaratna-Gobharana presenterade för den Kinesiska Kejsaren Mìng av Hán-dynastin, när de kom till den dåvarande huvudstaden Luòyáng år 68 v.t. Den innhåller 42 korta stycken, aforismer, med förmaningar från Buddhan till sina lärjungar och andra som lyssnade. Några är mycket träffsäkra medan andra visar upp en dualistisk inställning och visar på en stark koppling till Theravāda-traditionen. Det beror säkert på de eller den som har nedtecknat dessa från början, vilket förmodligen skedde några hundra år efter Buddhans Parinirvāṇa. Särskilt stycke 36 kan få en och annan att höja ögonbrynen och ifrågasätta om Buddhismen verkligen är rätt väg.

Enligt populära grunder i den Kinesiska Buddhismen så drömde Kejsare Mìng av Hán-dynastin om en gyllene gudom vilken han tolkade som Buddhan och sända så en delgation till Indien. De återvände ca år 67 eller 68 med de båda munkarna Kāśyapa Mātaṇga och Dharmaratna-Gobharana med vita hästar som var lastade med Buddhistiska texter och statyer. Tillsammans skapade de Vita Hästens Tempel/Baima Sí i huvudstaden Luòyáng, där de två antas ha översatt denna skrift till Kinesiska. Dessa munkar kom från det lilla riket Yúzhī (sedermera det stora riket Kushan) i centralasien. Det är värt att hålla i minnet att allting väster om det centrala Kina betraktades som Indien…

Översättningen är gjord från den Engelska versionen översatt från Kinesiska av The Buddhist Text Translation Society i Ukiah, Kalifornen 2008, men utan dess kommentarer av Mästaren Xuānhuà (Hsüan Huà).

Förord

När den Världsärade hade uppnått Vägen så tänkte han, ”Att lämna begär bakom sig och att vinna lgn och jämnmod är överlägset.” Han försjönk i djup meditation och övervann varenda demon och yttre fiender.

I Rådjursparken satte han i gång Dharmans Hjul med de Fyra Ädla Sanningarna och undervisade Ājñātakauṇḍinya och de övriga fyra första disciplarna, vilka alla fulländade Vägen och förverkligade Helighet.

Därefter uttalade dessa Bhikṣus sina tvivel och frågade Buddhan vad de skulle göra och inte göra. Den Världsärade undervisade och förmanade dem, till de en efter en vaknade upp och vann upplysning. Efteråt så förde de alla samman sina händer och, respektfullt, uttalade sin samstämmighet och följde Buddhans anvisningar.

1.    Buddhan sa, ”De som, efter att ha informerat sina föräldrar, träder in i klosterlivet skall komma att känna Sinne och genomskåda dess ursprungoch skall därför förstå obetingade dharmas: de kallas Śramaṇas. De observerar ständigt 250 föreskrifter, och de värderar renhet i allt de företar sig. Genom att praktisera de fyra sanna vägarna kan de bli Arhats.”

”Arhats kan flyga och förvandla sig själva. De har en livslängd om oändliga eoner, och varhelst de vistas så kan de påverka himmel och jord.”

”Före Arhat kommer Anāgāmin (icke-återvändare). Vid slutet av sitt liv så kommer en anagamins vitala ande att resa sig över den nittonde himlasfären, och han skall bli en Arhat.”

”Före Anāgāmin kommer Sakradāgāmin (1-gångs-återvändare), som höjer sig en gång, återvänder en gång till och blir därefter en Arhat. Före Sakradāgāmin kommer har vi Śrotāpanna (ström-äntrare), som har sju dödar och sju födelser kvar innan han blir en Arhat. Att skära bort känslostyrd kärlek och begär är som att skära bort de fyra lemmarna; man brukar dem aldrig igen.”

2.    Buddhan sa, ”De som har trätt in i den monastiska Sanghan och blivit Sramanas skär bort begär, avstår känslostyrd kärlek, och erkänner källan till sina sinnen. De penetrerar Buddhans djupsinniga principler och vaknar upp till obetingade dharmas. Invändigt har de inget att uppnå och utvändigt söker de ingenting. De är inte menatlt bundna till Vägen, inte heller är de bundna till karma. De är fria från tanke och handling. De varken kultiverar eller uppnår erkännanden. De passerar inte igenom de olika stadierna, och ändå förblir de högt respekterade. Detta är Vägens mening.”

3.    Buddhan sa, ”Rakande av deras hår och skägg, blir de Śramaṇas som accepterar Vägens Dharma. De avstår från världsligt välde och rikedom. När de tar emot offergåvor, så accepterar de bara vad som behövs. De intar endast en måltid om dagen vid middag, tillbringar natten under träd, och är noga med att inte söka efter mer än så. Krav och begär är vad som gör människor dumma och tröga.”

4.    Buddhan sa, ”Kännande varelser kan uppföra sig enligt tio goda handlingar eller tio onda handlingar. Vilka är dessa tio handlingar? Tre utförs med kroppen, fyra utförs med munnen och tre utförs med sinnet. De tre onda handlinagrna utförda med kroppen är dödande, stjälande samt lusta. De fyra som utförs med munnen är falskhet, hårt tal, lögn samt lösaktigt prat. De tre som utförs med sinnet är avundsjuka, hat samt dumhet. Således är dessa tio handlingar inte samstämmiga med de heligas väg och kallas för de tio onda handlingarna. Att få ett slut på dessa onda ting är att lyfta fram de tio goda handlingarna.”

5.    Buddhan sa, ”Om en person har många försyndelser men inte ångrar dem, och till och med vägrar att ens tänka på ånger, så skall dessa försyndelser omsluta honom, precis som vattnet som återvänder till havet gradvis blir djupare och bredare. Om en person har försyndelser och inser att de är fel, förbättrar sig själv och gör gott, då skall försyndelserna upplösas av sig själva, liksom en sjuk person som plötsligt börjar svettas gradvist blir botad.”

6.    Buddhan sa, ”När en ond person hör om vår godhet och med avsikt kommer för att skapa trubbel, bör vi förbli lugna och inte bli arga eller skuldbelägga honom. Då kommer den som kommit för att göra onte endast göra ont mot sig själv.”

7.    Buddhan sa, ”Det fanns en person som, när han fick höra att jag praktiserade omfattande human godhet, avsiktligt kom för att tillrättavisa mig. Jag höll tyst och svarade inte. När han var färdig med att förolämpa mig så frågade jag, ’Om du är omtänksam mot människor och de inte accepterar din omtänksamhet så återgår omtänksamheten till dig, heller hur?’ ’Det gör den,’ svarade han. Jag sa, ’ nu när du skäller ut mig, men jag inte tar emot det, så återgår motgången till dig och förblir hos dig. Detta är lika oundvikligt som ett eko som följer ett ljud, eller en skugga som föjer en form. Slutgiltigt så kan du inte undvika det. Därför, var försiktig så att du inte gör ont!’”

8.    Buddhan sa, ”En ond person som skadar en Helig är likt en som lyfter sitt huvud och spottar på himlen. I stället för att nå himlen så faller det tillbaka på honom själv. Det är likadant med någon som kastar sand mot vinden. I stället för att flyga någon annan stans, så återvänder sanden och smutsar ner hans egen kropp. Den Helige kan inte skadas. Missgärningar kommer bara att skada den som utför dem.”

9.    Buddhan sa, ”Omfattande lärande och känslomässig kärlek till Vägen gör Vägen svår att uppnå. När vi vaktar vårt sinne och vördar Vägen skall vår framgång på Vägen vara stor.”

10.                Buddhan sa, ”När vi ser någon som praktiserar givande, bör vi stötta denne helhjärtat. Genom att göra kommer vi uppnå oändlig och stor välsignelse.” En Śramaṇa frågade, ”Finns det ett slut på dessa välsignelser?” Buddhan sa, ”Betänk flamman på en enda fackla. Trots att hudratals och tusentals männiksor kommer och tänder sina facklor från den så att de kan koka sin mat och bli kvitt mörker, så förblir ändå den första facklan densamma. Välsignelser är också så.”

11.               Buddhan sa, ”givande mat till ett hundra dåliga människor är inte lika bra som att mat till en enda god person. Givande mat till ett tusen goda människor är inte lika bar som att ge mat till en en neda person som följer de fem föreskrifterna. Givande mat till tio tusen människor som följer de fem föreskrifterna är inte lika bra som att ge mat till en enda Śrotāpanna. Givande mat till en million Śrotāpannas är inte lika bra som att ge mat till en enda Sakradāgāmin. Givande mat till tio millioner Sakradāgāmins är inte lika bar som att ge mat till en enda Anāgāmin. Givande mat till hundra millioner Anāgāmins är inte lika bra som att ge mat till en enda Arhat. Givande mat till en billion Arhats är inte lika bra som att ge mat till en enda Pratyekabuddha. Givande mat till tio billioner Pratyekabuddhas är inte lika bra som att ge mat till en Buddha i de tre tidsperioderna. Givande mat till hundra billioner Buddhor i de tre tidsperioderna är inte lika bra som att ge mat till en enda person som har kommit till nivån av varande utan tankar, utan vistande, utan kultivering och utan uppnåenden.”

12.               Buddhan sa, ”Människor möte tjugo olika slag av svårigheter. Det är svårt att ge när man är fattig. Det är svårt att studera Vägen när vi har rikedom och status. Det är svårt att överge livet och möta dödens visshet. Det är svårt att stöta på Buddhistsiska Sutras.det är svårt att födas under en Buddhas tid. Det är svårt att vara lugn med lust och begär. Det är svårt att se fina saker och inte begära dem. Det är svårt att bli förolämpad utan att bli arg. Det är svårt att ha makt och inte missbruka den. Det är svårt att komma i kontakt med ting och inte tänka på dem. Det är svårt att vara bildad. Det är svårt att bli kvitt stolthet. Det är svårt att inte förminska dem som ännu inte har studerat. Det är svårt att praktisera jämnmod i sinnet. Det är svårt att inte skvallra. Det är svårt att möta en god och vis rådgivare. Det är svårt se vår egen natur och studera Vägen. Det är svårt att undervisa och frälsa människor efter deras potential. Det är svårt att se ett tillstånd och inte beröras av det. Det är svårt att ha en god förståelse över hur man är ändamålsenlig.”

13.               En Śramaṇa frågade Buddhan, ”Genom vilka orsaker och förhållanden kan jag känna till mina tidigare liv och då förstå den ultimata Vägen?” Buddhan svarade, ”Genom att rena dett sinne och bevara dina föresatser, kan du förstå den ultimata Vägen. Liksom när du polerar en spegel, dammet försvinner och klarhet framträder, så också, om du skär bort begär och slutar söka så kan du känna tidigare liv.”

14.               En Śramaṇa frågade Buddhan, ”Vad är godhet? Vad är den främsta storheten?” Buddhan svarade, ”Att praktisera Vägen och upprätthålla sanningen är godhet. Att förena vår vilja med Vägen är storhet.”

15.               En Śramaṇa frågade Buddhan, ”Vad är den största styrkan. Vad är den absoluta begåvningen?” Buddhan svarade, ”Tålamod under förolämpning är den största styrkan, eftersom folk är tålmodiga inte hyser hat, och gradvis får de frid, styrka och en helhetssyn. Tålmodiga människor, eftersom de inte är onda, kommer med säkerhet att få respekt av andra.”

”När sinnets orenheter är helt borta, så att sinnet är rent och obefläckat, det är den absoluta begåvningen. När det inte finns någonting, från före formationen av himmel och jord förrän nu, i någon av de tio riktningarna som vi inte kan se, känna till, eller höra, när vi har uppnått allvetande, det kan kallas för begåvning.”

16.               Buddhan sa, ”Människor som värnar om känslomässig kärlek och begär ser inte Vägen. Liksom när vi rör i klart vatten med handen så kan de som ser ner i det inte se sin spegelbild, så också, människor som är insnärjda i känslomässig kärlek och begär har röriga sinnen, och därför kan de inte se Vägen. Ni Śramaṇas bör överge känslomässig kärler och begär. När fläckarna av kärlek och begär försvinner, så skall ni se Vägen klart.

17.               Buddhan sa, ”De som ser Vägen är lik någon som håller fackla när man träder in i ett mörkt rum, skingrande mörkret så att bara ljus finns kvar. När vi studerar Vägen och ser sanningen, försvinner okunnighet och ljus finns kvar för alltid.”

18.               Buddhan sa, ”Min Dharma är den uppmärksamhet som är både uppmärksamhet och icke-uppmärksamhet. Det är praktiken som är både praktik och icke-praktik. Det är ord som är ord och icke-ord, samt kultivering som är kultivering och icke-kultivering. De som förstår är nära det; de som är förvirrade är långt borta, verkligen. Den är inte tillgänglig genom språkets väg. Den hindras inte av fysiska objekt. Om vi missar med en hårsmån, så tappar vi det på ett ögonblick.”

19.               Buddhan sa, ”Kontemplera himmel och jord, och var uppmärksam på deras obeständighet. Kontemplera världen, och var uppmärksam på dess obeständighet. Kontemplera den verksamma upplysta naturen. Det är Bodhi-natur. Med denna uppmärksamhet skall vi snabbt uppnå Vägen.”

20.               Buddhan sa, ”Vi bör vara uppmärksamma på kroppens fyra element. Fast varje har ett namn så är inget av dem självet. Då de inte är självet så är de lika en illusion.”

21.               Buddhan sa, ”Det finns folk som följer känslor och begär och söker efter berömmelse. När deras rykte väl etablerat så är de redan döda. De som begär världslig berömmelse och inte studerar Vägen slösar bara bort sina ansträngnngar och tröttar ut sig själva. Som denna analog; trots att brinnande rökelse ger ifrån sig doft, så, när den har brunnit ner, kan den kvarvarande glöden riskera en brand som bränner upp oss.”

22.               Buddhan sa, ”Människor är oförmögna att avstå från rikedom och sex. De är lika ett barn som inte kan motstå honung på en kniv. Trots att mänden inte är tillräcklig för en enda måltid, slickar han den och riskerar att skära sig i tungan.”

23.               Buddhan sa, ”människor blir knutna till sina familjer och hem till en sådan grad att den bundenheten är värre än att sitta i fängelse. Människor i ett fängelse kan avtjäna sina straff och sedan bli fria. Men folk tänker aldrig på att lämna sina familjer. Fruktar de inte den kontroll som känslor, kärlek och sex har över dem? Trots att de är i tigerns käftar så är deras hjärtan fridfullt ovetande. Eftersom de kastar sig själva i ett träsk och drunknar, är de kända som ordinarie människor. Om folk kan passera igenom den porten så kan de bli kvitt orenheter och bli Arhats.”

24.               Buddhan sa, ”Av all längtan och begär finns det ingen starkare än sex. Sexuellt begär saknar motstycke. Lyckligtvis är unikt. Om det fanns något annat som det, skulle ingen i hela världen kunna kultivera Vägen.”

25.               Buddhan sa, ”En person med känslomässig kärlek och sexuellt begär är likt en som bär en fackla i motvind: han bränner förmodligen sin hand.”

26.               En himmelsk ande erbjöd vackra jungfrur till Buddhan, och hoppades att förstöra hans åtagande. Buddhan sa, ”Vad har ni skinn-påsar fulla av smuts kommit hit för? Gå bort, jag har inget intresse av er.” Då fick den himmelske anden respekt för Buddhan och frågade om meningen med Vägen. Buddhan förklarade det för honom och omeddelbart nådde han frukten av Śrotāpanna.

27.               Buddhan sa, ”En person som föjer Vägen är likt ett flytande stycke trä som följer strömmen. Om den inte rör vid någondera stranden, om människor inte plockar upp den, om spöken och andar inte hejdar den, om den inte fastnar i virvlar, och om den inte ruttnar, så garanterar jag att det stycket trä skall nå havet. Om studenter på Vägen inte är vilseldda av känslor och begär, och om de inte fastnar i många bedrägliga åsikter, utan är ambitiösa i sin kultivering av det ovillkorliga, garanterar jag att de förvisso skall nå Vägen.”

28.               Buddhan sa, ”Var noga med att inte tro på era egna sinnen; era sinnen är inte trovärdiga. Var noga med att inte bli inblandad i sex; inblandning i sex leder till förödelse. Efter att du har nått Arhats-skap så kan du tro på ditt sinne.”

29.               Buddhan sa, ”Var noga med att inte titta på kvinnor och tala inte med dem. Om ni måste tala med dem, var ordentligt uppmärksam och tänk, ’Jag är en Śramaṇa som lever i en föränderlig värld. Jag bör vara lik lotusblomman som inte fläckas av gyttjan.’ Tänk på äldre kvinnor som era mödrar, på dem som är äldre en er som era systrar, på de som är yngre än er som era yngra systrar, och om mycket unga flickor som era döttrar. Lyft fram tankar på att rädda dem och få slut på dåliga tankar.”

30.               Buddhan sa, ”Människor som kultiverar Vägen är likt torrt gräs; det är viktigt att det hålls borta från en ankommande eld. Människor som kultiverar Vägen ser på begär som någonting de måste hålla sig långt borta från.”

31.               Buddhan sa, ”Det fanns en gång någon som plågades av oupphörligt sexuellt begär och ville kastrera sig själv. Buddhan sa till honom ’Att skära av dig dina genitalier skulle inte vara lika efffektivt som att skära bort ditt sinne. Dett sinne är likt en övervakare: om övervakaren slutar, så slutar hans anställde också. Om det avvikande sinnet inte stoppas, till vad nytta skulle det vara att skära organet?”

Buddhan uttalade en vers för honom,

 ”Begär föds ur dina avsikter.

Avsikter föds ur tankar.

När båda aspekter av sinnet är stillade,

Återstår varken form eller aktivitet.

Buddhans sa att den här versen uttalades av Buddhan Kāśyapa.”

32.               Buddhan sa, ”Människor oroas av känslomässig kärlek och sexuellt begär. Den oron leder till rädsla. Om vi trancenderar kärlek, vad för oro skulle det finns kvar? Vad skulle finnas kvar att oroa sig över?”

33.               Buddhans sa, ”Människor som kultiverar Vägen är som en soldat går i strid mot tio tusen fiender. Han tar på sin rustning och går ut genom porten. Han kanske visar sig vara en fegis; han kanske kommer halvvägs över slagfältet och återvänder; han kanske dödas i strid; eller, han kanske återvänder segerrik. Sramans som studerar Vägen måste få sina sinnen att vara resoluta och kraftfulle, modiga och orädda. Inte rädslas för det som ligger framför en, kan de besegra horderna av demoner och uppnå Vägens förverkligande.”

34.               En kväll reciterade en Śramaṇa ’Sūtran Om Lärandet uttalat av Buddhan Kāśyapa.’ Ljudet av hans röst var sorgset då han ångerfullt reflekterade över sin önskan att dra sig tillbaka från sin kultivering. Buddhan frågade honom, ”Tidigare, när du hade ett hushåll, vad gjorde du då?”

Han svarade, ”Jag var förtjust i att spela luta.”

Buddhan sa, ”Vad hände när strängarna var slaka?”

Han svarade, ”De lät inte.”

”Vad hände när de var för spända?”

Han svarade, ”Tonerna blev för korta.”

”Vad hände när de stämdes precis lagom mellan slakt och spänt?”

Han svarade, ”Ljudet bar.”

Buddhan sa, ”Det är precis likadant med en Śramaṇa som studerar Vägen. Om hans sinne är harmoniskt, då kan han studera Vägen. Om han är förhastad om Vägen, kan hans otålighet trötta ut honom; och om hans kropp är uttröttad, blir hans sinne påverkat. Om hans sinne är påverkat kommer han att dra sig undan från sin praktik.  Om han drar sig undan från sin praktik så kommer hans förseelser kommer säkert att öka. Vi behöver bara vara rena, fridsamma och lyckliga och vi kommer inte att tappa Vägen.”

35.               Buddhan sa, ”Folk smälte metall genom att bränna slaggen ut ur det i avsikt att tillverka ting av hög kvalitet. Det är likadant med människor som studerar Vägen. Först måste de rena sina sinnen från orenheter, och sedan blir deras praktik ren.”

36.               Buddhan sa, ”Det är svårt för en varelse att lämna de onda målen och bli en mänsklig varelse.

Även om varelsen verkligen blir en mänsklig varelse, är det fortfarande svårt att bli en man i stället för en kvinna.

Även om han verkligen blir en man, så är det fortfarande svårt att få de sex sinnes-organen kompletta och perfekta.

Även om de sex sinnes-organen är kompletta och perfekta så är det fortfarande svårt att födas i ett centralt beläget land.

Även om han föds i ett centralt beläget land så är det fortfarande svårt att födas i en tid när det finns en Buddha i världen.

Även om han föds i en tid när det finns en Buddha i världen så är det fortfarande svårt att råka på Vägen.

Även om han råkar på Vägen så är det fortfarande svårt att få fram tro.

Även om han får fram tro så är det fortfarande svårt att bestämma sig för att uppnå Bodhi.

Även om han bestämmer sig för att uppnå Bohi så är det fortfarande svårt att komma bortom kultivering och uppnåelse.”

37.               Buddhan sa, ”Mina lärjungar må vara flera tusen mil ifrån mig, men om de minns mina föreskrifter, så kommer de med säkerhet att nå Vägens förverkligande. Om de som finns vid min sida inte följer mina föreskrifter, så må de ständigt se mig, men slutligen kommer de inte att uppnå Vägen.”

38.               Buddhans frågade en Śramaṇa, ”Hur lång är ett människoliv?”

Han svarade, ”Några få dagar.”

Buddhan sa, ”Du har ännu inte förstått Vägen.”

Han frågade en annan Śramaṇa, ” Hur lång är ett människoliv?”

Svaret var, ”Tiden för en måltid.”

Buddhan sa, ”Du har ännu inte förstått Vägen.”

Han frågade en annan Śramaṇa, ” Hur lång är ett människoliv?”

Han svarade, ”Längden för ett enda andetag.”

Buddhan sa, ”Utmärkt. Du har förstått Vägen!”

39.               Buddhan sa, ”Studenter av Buddhans Väg bör tro på och vara samstämmiga med allt vad Buddhan undervisar. När vi äter honung, så är den söt på ytan och söt inuti. Det är det samma med mina Sūtras.”

40.               Buddhan sa, ”En Śramaṇa som praktiserar Vägen bör inte vara som en oxe som driver en kvarnsten. En sådan går vägen med sin kropp, men hans sinne är inte på Vägen. Om hans sinne är koncentrerat på Vägen, vad finns det för vidare anledning att praktisera?”

41.               Buddhan sa, ”Någon som praktiserar Vägen är likt en oxe som drar ett tungt lass genom djup lera. Oxen är så extremt utmattad att den inte ens vågar titta åt höger eller vänster. Först när den kommer ut ur leran kan den vila. En Sramana bör betrakta känslor och begär som värre än djup lera, och med ett orubbligt sinne bör han vara uppmärksam på Vägen. Då kan han undvika lidande.”

42.                Buddhan sa, ”Jag ser på kunglighet och höga befattningar som damm som far igenom en springa. Jag ser på guld och jade som trasiga tegelstenar. Jag ser på fint silke som på billig bomull. Jag ser på ett stort tusen-världs universum som på en liten nöt-kärna. Jag ser på vattnet i Anavapta-sjön som på olja att smörja fötterna med.”