Huángbò Xīyùn 黄檗希运, 720 - 814

•       Elev till Bǎizhàng Huáihái

•       Lärare till Línjì Yìxuán, båda räknas som grundare av  Línjì Skolan

•       East Mountain School (4:e Patriarken)

•       Enkla metoder och få ord

•       Huángbò = Bergsnamn

Var storväxt och hade en utväxt på pannan, vilket gav honom namnet “Den Stora Pärlan” – Dà Zhū​

Som ung anslöt han sig till ett kloster i hemprovinsen Fuzhou, Wànfú Sí, på berget Huángbò Shān, där han tog Tillflykt och ordinerades till munk. Därefter reste han till Bǎizhàng Huáihái för träning. Efter att han hade fått nödvändiga färdigheter och kvalifikationer flyttade han tillbaka till Wànfú Sí och undervisade där. Han reste också till Tiāntāi Shān och klostret Guóqīng Sì, samt till huvudstaden Cháng'ān (Xián) där han mottog undervisning från National Teacher Nányáng Huìzhōng.

Senare i livet bosatte han sig på ett annat berg i distriktet Gāo'ān där han ändrade det bergets namn också till Huángbò Shān​. Det var ett helt nybyggt, stort kloster som låg vid foten av den Kinesiska Gam-toppen. Huángbò hade blivit inbjudan att bli abbot där av den lokale ståthållaren. Av sina elever betraktades han som en lärare med enkla metoder och få ord och han undertvisade främst med paradoxer och Gōng-Àn’s. Huángbò förkroppsligade Mahāyāna-Buddhismens Bodhisattva-ideal genom att följa löftet att avstå upplysningens frukt tills alla andra varelser först kan njuta av den. Det finns en berömd legend om Huángbò med en metaforisk undervisning om detta löfte:

På sin resa till Tiāntāi Shān och Guóqīng Sì mötte Huángbò en annan munk. De pratade och skrattade som om de var gamla vänner som hade känt varandra länge. Deras ögon strålade av glädje när de reste iväg tillsammans. När de kom till en strid ström, tog de av sig sina stråhattar och tog upp stavar som stöd för att gå över. Den andre munken försökte leda Huángbò över, sägande, ”Kom över! Kom över!”

Huángbò sa, ”Om Äldre Broder vill gå över, så gör det.”

Den andre munken började då gå över ytan på vatten som om det var torra land.

Munken vände sig till Huángbò och sa, ”Kom över! Kom över!”

Huángbò hojtade, ”Åh! Din själv-räddande typ! Om jag hade vetat detta tidigare så hade jag huggit av dig dina ben!”

Munken skrek, ”Du är sannerligen ett kärl för Mahāyāna, jag kan inte jämföras med dig!” och sägande så, försvann munken.

Huángbò’s första möte med Bǎizhàng gick till så här:

Bǎizhàng frågade, ”Så stor och imponerande, vart kommer du ifrån?”

Huángbò svarade, ” Så stor och imponerande, kommer jag från söder om bergen.”

Bǎizhàng sa, ” Så stor och imponerande, vad gör du?”

Huángbò sa, ” Så stor och imponerande gör jag ingenting.”

Huángbò bugade och sa sedan, ”Från äldsta antiken, vad är läran i denna orden?”

Bǎizhàng förblev tyst.

Huángbò sa, ”Tillåt inte arvingarna att skäras bort.”

Bǎizhàng sa då, ”Det kan sägas att du är en ’person’.”

Bǎizhàng reste sig sedan och gick till sitt abbot-rum.

Huángbò följde efter honom och sa, ”Jag har kommit av en särskild anledning.”

Bǎizhàng sa, ”Om det verkligen är så kommer du inte att göra mig besviken.”

Huángbò tillbringade även tid med Nánquán. När han skulle resa därifrån följde Nánquán honom till kloster-porten. Lyftande upp Huángbò’s hatt sa Nánquán, ”Äldre, din kroppsliga storlek är inte stor, men är inte din hatt för liten?”

Huángbò sa, ”Fastän det må vara sant så kan ändå hela universum rymmas inuti den.”

Nánquán sa, ”Lärare Wàng!” (Framgångsrike).

Huángbò tog på sig hatten och gick.

Ett Sinne

Huángbò’s undervisning koncentrerades kring koncept om ”Sinne/Xīn”. Han lärde ut att Sinne inte kan sökas av Sinne. Ett av hans viktigaste uttalanden är ”Sinne är Buddhan”. Han sa, ”Alla Buddhor och alla kännande varelser är inget annat än det Enda Sinnet, jämte vilket ingenting existerar. Det Enda Sinnet ensamt är Buddhan, och det finns ingen särskillnad mellan Buddhan och kännande varelser.”

Han sa också, ”Att plötsligt vakna upp till det faktum att ditt eget Sinne är Buddhan, att det inte finns något att uppnå eller en enda handling som måste utföras – detta är den Suveräna Vägen.”

Han avvisade också bestämt all form av dualism, särskilt mellan de ”ordinära” och ”upplysta” tillstånden:

”Om ni bara ville befria er själva från koncepten om ordinär och upplyst, så skulle ni finna att det inte finns någon annan Buddha än Buddhan i ert eget Sinne. Uppkomsten och elimineringen av illusion är båda illusoriska.  Illusion är inte något som är rotat i Verklighet; det existerar på grund av ert dualistiska tänkande. Om ni bara slutade frossa i motsatta koncept såsom ordinärt och upplyst, så skulle illusionen upphöra av sig själv!”

Tathāgatagarba

”Eftersom allt är Buddha-Sinne, så reflekterar alla handlingar Buddhan och därför är de en Buddhas handlingar.”

Huángbò’s undervisning om detta reflekteras i det Indiska konceptet om Tathāgatagarbha, uppfattningen om att i alla varelser finns Buddhans natur. Därför undervisade Huángbò att sökandet efter Buddhan var meningslöst eftersom Buddhan residerar i en själv:

”Om du är övertygad om att alla varelser redan är ett med Bodhi, så upphör du att tänka att Bodhi är något som skall uppnås.”

Huángbò var bestämd i uppfattningen att alla former av sökande inte bara var meningslöst utan hindrade klart seende:

”Kännande varelser är fästa vid former och söker därför utvändigt efter Buddhaskap. Genom själva sökandet förlorar de det.”

Vidare hävdade han att:

”Studerande av Vägen är bara ett talesätt. Faktum är att Vägen inte är något som kan studeras. Du får inte låta detta namn (Vägen/Marga//Dào) förleda dig att skapa en mental uppfattning om en väg.”

När Huángbò dog så fick det postuma namnet ”Chán-mästare Borttagande av Begränsningar.”