Av Ming Bao

Alla buddhistiska traditioner utgår naturligtvis från den historiske Buddhan, Shakyamuni. Efter honom så har en mängd skolor och inriktningar utvecklats. Buddhismen är ingen statisk religion utan befinner sig i ständig utveckling och förnyelse.

När Buddhismen kom till Kinas ungefär vid vår tidräknings begynnelse fick den i mångt och mycket ett helt nytt utseende även om kärnan alltid är densamma. Några framstående munkar har med sin visdom och kunskap påverkat och format den till det vi möter i Kinesiska kloster idag. (Det finns ca 100.000 munkar och nunnor i fastlandskina idag, och Buddhismen får praktiseras helt fritt.)

Om vi här begränsar oss till de personer vilka vi räknar in i vår tradition så börjar det med den Indiske munken Bodhidharma, som reste från Sydindien till Kina på 500-talet e.kr. Han lade grunden till det vi i dag kallar Chan (Zen), genom sin betoning på sittande meditation. Han kallas för den förste Kinesiske Patriarken. Den som har betytt mest är dock den sjätte Patriarken, Hui Neng. Han skapade ett helt nytt synsätt för Chan-buddhismen. Tidigare hade man talat om ”Ett Sinne”. Han införde begreppet ”Icke Sinne”. Dvs. att trancendera sinnets begränsningar och förstå alltings inneboende tomhet eller ’sådanhet’.

Nästa store man var Chan-mästaren Lin Ji, vars undervisningsstil i Japan kom att kallas Rinzai. Han är mest känd för sina, till synes, något brutala metoder att få eleverna att förstå verklighetens natur. Dessa metoder som inbegrep kraftiga skrik (Ho) och slag med käppen, hade han ärvt från sin lärare, den store Huang Bo, vilken var andra generationens elev till Ma Tsu.

De flesta av de stora Chan-mästarna hade flera arvtagare, s.k. Dharma-arvingar. En av dess var Zhao Zhou (Jap. Joshu), elev till Nan Quan, också elev till Ma Tsu. Han blev känd för sin användning av s.k. Gong-Ans (Koan). En modern ättling till honom var Xu Yun, som reformerade den på 1800-talet ganska nedgångna Buddhismen i Kina. Liksom Zhao Zhou levde han i 120 år och han dog 1954. En av hans personliga elever var Stormästaren Jing Hui som idag är Chan-skolans överhuvud i Kina. Han har gjort sig känd för sin strävan att införliva Chan i människors vardagsliv. Att praktisera Zen i vardagen, heter 'Sheng Huo Chan', dvs. att göra zen till något levande och vitalt, något man alltid praktiserar i sitt dagliga liv. "Att leva ett upplyst liv, ett liv i frihet". Detta gör man genom fyra grundläggande aspekter: Tro och Lagen om Orsak & Verkan, Samvete & moral, genom att praktisera Regler samt Meditation och Visdom.
Xu Yun fokuserade sin undervisning på den metod som kallas Hua Tou, att finna tillvarons ursprung och var inte så intresserad av Gong An-träningen. Här fokuserar man på mantrat 'Namo Omitofo' och försöker finna ut vem det är som reciterar detta. Idag praktiseras Gong An-träningen dock återigen under ledning av nuvarande abotten i Bailin-klostret, Ming Hai.