Tanha / Trishna / Törst
(fasthållande vid tingen)
Dharmatal av Dao Chuan (Ming Bao)
En av de främsta orsakerna till att vi inte kan frigöra oss från Samsaras eviga kretslopp i världen av Dukkha är Trishna, dvs att vi inte kan släppa banden till tingen omkring oss. Nu gäller det förvisso inte bara 'döda' ting utan allting omkring oss såsom vanor, företeelser och framför allt människor - vänner, släktingar och de som vi delar vårt vardagsliv med, make/maka, flick-/pojkvän, barn osv.
Föreställ dig att den du älskar plötsligt försvinner ur ditt liv, dör eller hittar någon annan att leva med, eller helt enkelt bara tröttnar på dig. Kaos. Din värld rasar samman totalt. Det känns som om du helst ville försvinna i ett mörkt hål; ta livet av dig. Fundera på detta en stund.
Nu inser du säkert att du inte älskade den andre enbart för dennes egen skull, utan huvudsakligen för din egen skull. För att du hade glädje, trygghet och tröst i den andres sällskap. Du är alltså ledsen för din egen skull. För att ditt ego har fått sig en fet smäll. Det är dags att omvärdera ditt förhållande till omvärlden. Nu. Genast.
Fundera då över hur den andre personen har det. Om den är död kanske döden kom som en befriare. Om den bara har lämnat dig kanske den nu är lyckligare än på länge. Detta borde göra även dig lycklig. För om du verkligen älskar någon är det dennes lycka och välbefinnande som måste komma i första rummet och din egen i andra. Först då kan du utveckla medkänsla, vilket i sin tur skänker dig inre frid och harmoni.
Kanske är du den som lämnar någon annan som älskar dig ömt och osjälviskt? Kanske lämnar du denne person för att uppfylla dina egna önskningar om tillfredställelse, glädje och lycka? Föreställ dig då den person som du har lämnat i sticket. Var du verkligen så olycklig i dennes sällskap som du sade till dig själv? Blev du verkligen så lycklig i det nya förhållandet att det var värt priset?
Fundera över detta en stund. Kanske kommer du fram till ett svar och kan inrätta ditt fortsatta handlande efter detta. Kanske är du helt villrådig. Men du känner garanterat att du inte kan släppa taget om personerna ifråga. För ditt eget egos skull. För att du är rädd att du inte skall få ha det bra, oavsett hur de andra har det.
Det finns bara en sak att göra. Släpp taget. Släpp taget om personerna. Släpp taget om dig själv och ditt stora ego. (Det är inte alls synd om dig). Kan du ta till dig detta och genomföra får du hela vinsten. Frid och harmoni, vilket du sedan kan tillföra dem du var uppbunden till och på så sätt återgälda din skuld till dem. Föreställ dig: frid och harmoni!
När du nu har lärt dig att släppa taget om levande 'ting' så är det en baggis att släppa taget om de 'döda' tingen.
Lycka till,
Dosen
|
|
|
