Chan i Miljön

Dharmatal av Dao Chuan (Ming Bao)
i Agora Bar, Bomässan Bo01 i Malmö, 010625

För en zen-människa är det en naturlig och självklar del av livet i fullmedvetenhet att inrätta sitt liv så ekologiskt och naturligt som möjligt. I zen finns sedan antiken en allt omfattande helhetssyn på människan som en beståndsdel i universum.

Zen's främsta uppgift för människan har alltid varit att hon skall se och förstå den bakomliggande förutsättningen för tillvaron och för detta krävs ett friskt sinne i en frisk kropp. Förutsättningen för att människan skall vara frisk är en frisk miljö, både fysisk och psykisk. För en zen-människa är det därför helt naturligt att vara vegetarian, vilket inte bara är etiskt korrekt utan även adekvat miljötänkande, då djurproduktion skapar mycket förorening och upptar onödigt stora åkerarealer.

Zen kan sägas ha sitt ursprung i ett kretsloppstänkande, då Buddha Shakyamuni instiftade traditionen genom att hålla upp en lotusblomma - en dyväxt, för att visa att den vackra sidan av tillvaron som alla strävar efter - symboliserat av blomman - är beroende av den mindre vackra, som man föraktar - symboliserat av roten som fäster i dyn.

Zen-människan lever ett enkelt liv i harmoni med omgivningen och värnar även om den psykiska miljön, något som ofta kommer i bakgrunden i dagens miljödebatt. Ständigt läser vi om människor som överarbetade, utbrända, övertaliga, ovälkomna, förbrukade, med flera nedsättande epitet. Alla dessa olyckliga människor betraktas som ogräs av de mera lyckligt lottade, de unga, vackra och framgångsrika, som inte kan inse att även de blir äldre, sjuka och förbrukade, som inte har behövt fly för sina liv från något krigsdrabbat och utarmat land.