Meningen med livet...
ur Buddhistiskt perspektiv
Föreläsning av Dao Chuan (Ming Bao)på Mediegymnasiet i Malmö 04 03 31
Just denna rubrik kan man
säga sammanfattar hela den Buddhistiska praktiken och målsättningen med
övningarna.
Buddhankonstaterade att livet är fyllt med sorg och elände.
Detta kallade hanDukkha. Han insåg också att orsaken till detta elände beror på vår
jag-uppfattning. Vi är ständigt uppfyllda av jag, mig och mitt. Han såg igenom
denna uppfattning och insåg att den beror på de illusioner som skapas av
händelser omkring oss och hur de påverkar oss.
Han
formaliserade detta i formeln ”De Fyra ädla sanningarna”.
Sanningen om Dukkha
Sanningen om Dukkhas uppkomst
Sanningen om Dukkhas upphörande
Sanningen om
Vägen till Dukkhas upphörande.
För att kunna förstå meningen
med livet så tar man i Buddhismen alltså bort begreppet ’jag’ eller ’ego’.
Istället talar man om ’Det Sanna Jaget’ eller ’Buddha-naturen’.Den korrekta termen här är ’Bodhi’.
Vad är det då som
konstituerar det vi känner som ’jag’?
Jo det är våra sex sinnen: syn, hörsel, smak, doft, känsel och tanke. Tanke för
att det är i tanken vi skapar de begrepp och föreställningar som de övriga
sinnena förmedlar genom sina upplevelser. Tar vi då bort allt detta,
dessa sex sinnen och deras upplevelser så kan man tycka då återstår det ju
ingenting! Världen upphör alltså att existera. Men detta är naturligtvis bara
en del av sanningen, för det finns nämligen en vital bit kvar: Livskraften. Dvs den kraft som får våra hjärtan att slå, som driver oss
framåt, som får en tussilago att växa
rakt genom asfalten osv.
Denna kraft – vi kan kalla
den för Qi – är gemensam för allt som lever. När man
förstår detta till fullo, när det sitter i ryggmärgen och inte längre begränsar
sig till en intellektuell förståelse, då förstår man också Buddha-naturen.
Vad består då denna kraft av?
När vi blir till i moderlivet så överförs ett slags Qi
till fostret. När vi äter och dricker överförs ett
annat slags Qi och när vi andas ett tredje slags Qi. Dessa är essentiella för vår överlevnad. Men det finns
en annan mer subtil Qi som alstras genom våra tankar och
genom våra handlingar. Ett exempel på detta är när man har träffat en mycket
stark personlighet så känns dennes närvaro i rummet länge efter att han eller hon
har gått.
Som individer är vi alla del
av samma helhet, som bladen på en bönstjälk. De gamla bladen längst ner faller av, multnar och bildar näring (Qi) så att nya friska blad växer ut längst upp.
I
Buddhismen talar man om Indras nät. Detta är en illustration som visar på det
oerhörda samspelet mellan alla fenom i världen. Om
man tänker sig ett oändligt antal ädelstenar i kosmos, alla med ett antal
slipade facetter, så speglar sig varje enskild diamant i alla de andra diamanterna och varje facett i
alla de andras facetter; på så vis bildar speglingarna ett oerhört tredimensionellt
nät, utan början och utan slut. Du är en sådan diamant. Facetterna är dina
egenskaper. Vi har alla någon gång varit varandras mödrar.
Den yttersta meningen med
livet för en Buddhist, vilket kräver förståelse av ovanstående är det vi kallar
Upplysning. Ni har säkert sett bilder på när Buddhan
satt under Bodhi-trädet och sökte efter svaret på
just meningen med livet. Den
upplysning han erfor den natten innebär en total
förståelse för och insikt i förutsättningarna för alla tings och händelsers
förutsättningar och existens, alltings 'Sådanhet' (Tathata). Tillståndet kallas för Nirvana och är inte som
ofta antyds i skolböcker, ett ställe man kommer till, utan det är här och nu.
Efter träningen är man tillbaka på marknadsplatsen.
Metod
Hur lyckas man då med detta?
Vad finns det för metoder att förstå sinnenas inneboende tomhet? De flesta har säkert någon
gång hört talas om meditation. Detta är dock inte något enhetligt utan ett
samlingsbegrepp för en rad olika metoder. De två vanligast
förekommande är dels sittande meditation med uppmärksamhet på andningen och
dels mantrarecitation, t ex Namo Amitofo (namo Amida Butsu), Namo Renge Kyo eller Om Mani Padme Hum.
Sittande meditation eller Zuo Chan (Zazen) som vi kallar den, innebär att man sitter en bestämd
tidslängd på bestämda tider varje dag. Man fixerar uppmärksamheten på näsans
mynning och lägger noga märke till den luft som passerar ut och in. Genom detta
så stillar man sitt sinne och får så småningom tankeströmmen att upphöra, och
då kan man istället koncentrera sig på ett enda tankeobjekt, insikten om alla
tings och fenomens obeständighet, eller 'Vem är jag?'
|
