Att ta sin tillflykt till något innebär att man har funnit en plats där man känner trygghet och tillförsikt; både i nuet och i framtiden. Man har funnit en bas att söka sig vidare från, att utvecklas ur.

Att ta sin tillflykt till vad vi kallar den Trefaldiga Juvelen; Buddhan, Dharman och Sanghan, innebär för många att börja om sitt liv på nytt; en ny start i livet med nya förutsättningar. Ett liv utan syndabegrepp, utan skam och ångest, med större integritet och med en avslappnad hållning inför både livet och döden. I sin meditation nås man av insikten att livet inte är så märkvärdigt som man trodde förut. Och när livet inte är så märkvärdigt är heller inte döden märkvärdig längre då den ju är en naturlig och ofrånkomlig del av livet! Vi dör varje ögonblick liksom vi också föds varje ögonblick.

I zen får vi lära oss att alla ting, alla fenomen, både levande och döda, är utan egen inneboende existens, de är obeständiga och högst tillfälliga. Även jorden vi lever på är sådan. Vi säger att de är tomma, inte tomma på materia utan tomma på just egen existens. Ordet för detta är Shunyata. Detta är vad vi dagligen läser i Hjärtsutran, Hannya Shingyo. Form är tomhet, tomhet är form. Form här i betydelsen ting och fenomen.

Detta innebär då följaktligen att ingenting varken existerar eller inte existerar! Inget lever, inget är dött. Dessa begrepp är bara namn. Hur kan vi då ha ångest inför livet, hur kan vi frukta döden?

Att ta sin tillflykt i en zen/chan-tradition innebär också att inte förlita sig på det skrivna ordet, till skillnad från t ex de tre Abrahamistiska religionerna som ju helt förlitar sig på Bibeln, Koranen och Torah. I zen förlitar vi oss på vår egen inneboende förmåga. Vår inneboende Buddha-natur. Inga ord kan beskriva den utan den är något man måste uppleva själv i sitt hjärta. När man erfar Buddha-naturen inser man också att alla tillvaro-former är delar av alltet, av helheten, och därför inte kan särskiljas från varandra. När dessa inte kan särskiljas från varandra förstår man att liv och död heller inte kan skiljas från varandra.

Så, vad jag försöker säga er är i korthet att tror man helhjärtat att Buddhans Dharma är den fullkomliga Vägen så kan man gå vidare i livet från denna dag utan fruktan och i förvissning om att allt är till det bästa.