|
|
|
|
|
Buddhismen och Jantelagen
|
|
|
Dharmatal av Dao Chuan (Ming Bao)
|
Att mottaga ordination till Buddhistiska klerikala ståndet (munk, präst, bhikkhu osv) kallas ofta för att beträda den 'ensamma vägen'. Detta visar sin riktighet när man korrekt och traditionsenligt presenterar sig som 'präst' eller 'reverend'.
- "Vaddå? Du är väl ingen präst! Menar du att du skulle vara vördnadsvärd?"
Naturligtvis grundar sig sådana uttalanden i regel på ren och skär okunnighet, blandat med ett visst mått av misstro och romantiska vanföreställningar. Sådana föreställningar ger vid handen att en företrädare för den Buddhistiska Sanghan helst bör vara 1/ av orientaliskt ursprung, 2/ gammal, 3/ ha uppnått vissa mystiska eller snarare mytiska färdigheter, 4/ ej vara bosatt på orten. Först då skulle jantelagen kunna sättas ur spel och traditionella beteckningar som reverend, venerable, bhante, lama, bhikkhu, master, grand master, Sifu, Dasifu m.m. kunna komma ifråga.
För att enligt Buddhistisk tradition få det tveksamma nöjet att sätta en dylik 'titel' framför sitt likaledes traditionellt tilldelade namn - vilket vanligtvis är en plikt - krävs lång utbildning/träning, prov på ens kunnighet samt slutligen en traditionell ordinationsceremoni. Efter en sådan ceremoni förpliktigar sig ordinanden till att leva sitt liv enligt ett större antal regler och förordningar än andra människor. Dessa varierar naturligtvis något mellan olika ordnar och traditioner men har det gemensamt att de ställer stora krav på personen i fråga. Det är här vi finner grunden till hela problemställningen; att följa dessa regler gör vägen svår och ensam, och därmed för vissa människor beundransvärd, då de själva ej skulle kunna leva så.
Därmed har vi också en förklaring till dessa av en del okunniga illa sedda titlar. Att en person härstammar från Tibet eller Japan, Långtbortistan eller Suburbia innebär inte på något vis att denna har större tillgång till eller patent på sanning och insikt. Sådan kan man finna överallt omkring sig, ofta där man minst anar det. Hos grannens treåriga dotter eller hos den gamle bonden i Småland som med böjd rygg plockar potatis, eller hos den till Dharman nyligen introducerade sydlänningen. Traditionell lärdom kan man däremot ofta finna hos Sanghans ordinerade företrädare. Den kan vara värd att ta till sig, oavsett vilket språk den talar.
Med ödmjukhet och respekt,
Dao Chuan
|
|
|
|
