hsinhsing


HSINHSINGMING SUTRA Tro i Sinnet AV DEN TREDJE KINESISKE CH'AN-PATRIARKEN SENG T'SAN Översättning och tillrättaläggning av Ming Bao Här presenteras två olika översättningar. Den första är den version som reciteras i Malmö Chan Buddhist Temple i dag och den andra är en översättning av den amerikanske gurun Ram Dass från 60-talet. Den stora vägen är ej svår För den som inte väljer mer Så utan hat och kärlek Blir allt ljust och klart och Gör man minsta särskiljning Ställs jord och himmel mot varann Men önskar du att sanning se Ge upp var åsikt för och mot Att avsky och att föredra Detta sinnets sjukdom är När Vägens mening ej förståtts så Upprörs Sinnets djupa ro En Väg perfekt som ändlös rymd Där intet saknas, och intet finns i överflöd Dess Sådanhet kan icke ses När vi väljer för och mot Lev ej i bundenhet av yttre ting Och ej i känslor utav tomheten I tingens enhet klar och lugn Felsyn upphör sedan snart Att sträva efter stillhet utan rörelse; Då sådan stillhet är en rörelse Att hålla fast vid särskiljning det är Att aldrig känna enheten Förstår du inte enheten Blir förlusten dubbelt stor Förneka tingens verklighet det Är att sakna deras verklighet Att hålla fast vid tingens tomhet Är att sakna deras verklighet Ju längre bort är sanningen Så sluta tala, sluta tänka Du kan färdas vart du vill Att till källan gå tillbaka Är att finna sanningen Men tro på namn och form Det är att källan förbise Vakna upp det innebär Gå bortom tomhet och vision Den tomma världens skiftningar Ger okunskap en verklighet Sök inte efter sanningen Håll bara upp med åsikter Bli inte kvar i dualism men Undvik sånt med noggrannhet Finns så mycket som ett spår Av rätt och fel, Det här, det där Blir Sinnet fast i vilsenhet All delning kommer ifrån enheten Kläng inte fast vid enhet ens När sinnet riktigt ostört är Kan tingen ej besvära mer Utan besvär, ej tio tusen ting Och sinnet upprörs inte mer När tankarnas objekt dör ut Dör även tankarnas subjekt Objekt; objekt för ett subjekt Subjekt; subjekt för ett objekt Det ena ger det andra Båda vilar de i tomheten De särskiljs ej i tomheten Och båda är i tiotusen ting När grovt och fint till slut blir ett Du tänker inte för och mot Den Stora Vägen, god och lugn Är inte lätt, ej heller svår Begränsat Sinne hindrar dig Ju mer du skyndar Desto längre tid det tar för Den som håller fast kan ej få nog Och vilse snart han går Låt tingen vara på sitt sätt Essensen varken kommer eller går Hörsamma tings natur Och fritt och ostört Vägen gå Med bundna tankar Sanningen den ej kan ses Och bördan blir då tung Av olust och besvär Så varför välja en av två Om du vill följa Enhets Väg Acceptera Sinnet som det är Ty att acceptera helt och fullt Är samma som sann Upplysning Den vise strävar ej mot mål Men dåren fjättrar fast sig själv Én Dharma blott det finns Och icke flera Dåren klänger fast vid ting I sinnet skapas illusion En motsats visst ju detta är: Okunnighet ger ro och oro Och en upplyst varken eller har All motsats kommer från okunnighet Likt drömmar; Dåraktigt att fånga dem Förlust och vinst samt rätt och fel Tag avstånd från allt sånt för gott Försvinner drömmar av sig självt Om Sinnet det blir absolut Bevaras tingens Sådanhet Förstås mysteriet av Sådanhet Så vittrar alla yttre band När alla tingen jämlikt ses Till ursprunget vi återvänt Glöm bort tingens existens Och gå bortom liknelser Stanna: ingen rörelse Rör dig: ingen vila alls När dessa motsatser dör ut Då upphör även enheten På detta passar ingen lag För ett i enlighet med Vägen samlat Sinne Avtar självisk strävan helt Tvivel och förvirring dör Och tillit präglar våra liv Inget klänger fast vid oss Vi håller ej vid något fast Här är tanke, känsla intet värt I denna värld av Sådanhet Finns själv och andra inte mer För att komma dit du vet Du måste inse ”Så är dét” I detta finnes icke två Inget åtskiljt, inget kvar I tio riktningar de vise har Vaknat upp till sanningen Och sanningen ej töjas kan I tid och rum ej någonstans Ett ögonblick; tio tusen år Tomhet här och tomhet där Om vi ser den eller ej I tio riktningar den är Oändligt smått blir lika stort Ty yttre regler gäller ej: Oändligt stora ting blir små Och gränser suddas sedan ut Det som är är samma Som det inte är; Det som inte är är samma som det är Där detta tillstånd inte är Dröj inte kvar på sådan plats Ett i allt och allt i ett Så kan nu detta helt förstås Din oro saknar innebörd Där Tro och Sinne ej är två Och Tro och Sinne är ej två Här orden saknar innebörd HSINHSINGMING SUTRA Tro i Sinnet AV DEN TREDJE KINESISKE CH'AN-PATRIARKEN SENG T'SAN Översättning av Dao Chuan Den stora vägen är inte svår för de som ej har några förutfattade meningar. När både hat och kärlek är frånvarande blir allt klart och oförmörkat. Gör man dock den minsta urskiljning är himlen och jorden evigt åtskilda. Önskar du sanningen se hys inga åsikter för eller emot något som helst. Sinnets svåra sjukdom är att bestämma vad man tycker om och inte tycker om. När tingens djupare mening inte har förståtts blir sinnets essentiella ro stört. Vägen är perfekt som den ändlösa rymden där intet fattas och intet finns i överskott. På grund av vårt väljande mellan att neka och att acceptera ser vi ej tingens sanna natur. Lev varken i bundenhet av yttre ting eller i inre känslor av tomhet. Var klar och lugn i tingens enhet och sådana felaktiga vyer kommer att försvinna. När du försöker att stoppa aktivitet för att uppnå passivitet, fyller blotta försöket dig med aktivitet. Så länge du förblir i en ytterlighet kommer du aldrig att känna enheten. De som ej lever efter den enda vägen misslyckas både i aktivitet och passivitet, accepterande och förnekande. Att förneka tingens verklighet är att sakna deras verklighet. Att hålla fast vid tingens tomhet är att sakna deras verklighet. Ju mer du talar om och tänker på det, ju längre bort från sanningen kommer du. Sluta tala och tänka och det finns intet du ej har möjlighet att veta. Att gå tillbaka till källan Men att tro på uppenbarelser är att missa källan. Vid stunden för inre upplysning går man bortom uppenbarelse och tomhet. Förändringarna som synes uppstå i den tomma världen, kalla vi verkliga endast tack vare var okunnighet. Sök inte efter sanningen, håll bara upp med att skapa åsikter. Bli inte kvar i det dualistiska tillståndet utan undvik sådana ansatser noggrant. Där det finns så mycket som ett spår av det här och det där, av rätt och fel, förloras sinnesessen i förvirring. Trots att all dualitet kommer från enheten, så kläng dig inte fast vid denna enhet. När sinnet existerar ostört kan intet i världen besvära. Och när något ej längre kan besvära, avtar dess gamla existens. När inga särskiljande tankar uppstår, avtar det gamla sinnets existens. När tankeobjekten försvinner, försvinner även tankesubjektet. Liksom när sinnet försvinner, försvinner även objekten. Ting är objekt tack vare det subjektiva sinnet. Sinne/subjekt är så tack vare ting/objekt. Förstå relativiteten hos dessa två och den grundläggande verkligheten: föreningen av Tomhet. I denna tomhet är det sanna ej urskiljbart, Och var och en innehåller i sig hela världen. Om du ej skiljer på det grova och det fina, skall du ej frestas att skapa en åsikt. Att leva enligt den Stora Vägen är varken lätt eller svårt. Men de med begränsade vyer är rädda och obeslutsamma. Ju mer de skyndar sig, ju långsammare går de. Och klängande och fasthållande kan ej begränsas. Till och med att hålla fast vid idén om upplysning, är att komma på avvägar. Låt tingen vara på sitt eget sätt, och det skall varken finnas kommande eller gående. Hörsamma tingens natur och du skall gå fritt och ostört. När tanken är rådande blir sanningen dold. för allt är skumt och oklart. Bördan av ansträngningen skapar olust och oro. Vilken fördel kan utvinnas från särskiljande och delning? Om du önskar att förflytta dig på enhetens väg - tyck ej illa om världen av känslor och uppfattningar. Ty att acceptera den helt och fullt är identiskt med sann upplysning. Den vise mannen strävar ej mot några mål. Men den dåraktige mannen fjättrar sig själv. Det finns blott en Dharma - icke flera. Särskiljande uppstår av den okunniges fasthållande vid behoven. Att söka sinnet med det särskiljande sinnet är det största av alla misstag. Frid och ofrid uppstår ur illusioner. I upplysningen finns det intet att tycka om eller inte tycka om. All dualitet kommer från okunniga slutsatser. De är som drömmar eller blommor i luften - dåraktigt att försöka fånga dem. Spel och förlust, fel och rätt, sådana tankar måste slutligen bli bortträngda. Om ögat aldrig sover, kommer alla drömmar helt naturligt att försvinna. Om sinnet ej gör några särskiljningar förblir de tiotusen tingen så som de är av enhetlig essens. Ty att förstå mysteriet hos denna enhetliga essens, är att bli befriad från alla hinder. När alla ting ses jämlikt är den tidlösa självessensen nådd. Inga jämförelser är möjliga i detta orsakslösa och sambandslösa tillstånd. Ta i betraktande rörelsen som något stillastående, samt den stillastående känslan Som rörelse. Både rörelse och vila försvinner. När sådan dualitet upphör att existera, kan själva enheten ej existera. På detta slutliga ultimatum passar ingen lag eller beskrivning in. För i det i enlighet med Vägen samlade sinnet, avtar all självcentrerad strävan. Tvivlan och obestämdhet upplöses och ett liv i sann övertygelse är möjligt. Inget klänger sig fast vid oss, och vi håller ej fast vid något. Allt är tomt, klart och självlysande, utan någon yttring av sinnets kraft. Här är tanke, känsla och föreställning av intet värde. I denna värld av sådanhet finns det varken ett själv eller något annat än ett själv. Du vet att du är en del av Enheten. Allting finns invändigt, ingenting finns utvändigt. Det har ingen betydelse när och var upplysningens strålar visar denna sanning. Och denna sanning är bortom uttöjning i tid eller rymd. I den är en enkel tanke tiotusen år. Tomhet här tomhet där. Det oändliga universum står alltid framför dina ögon. Oändligt stort, oändligt litet. Ingen skillnad ty definitionerna har försvunnit och inga gränser syns. Så också med varat och icke-varat. Spill ej tid på tvivel och diskussion, de ha intet med detta att skaffa. Ett ting, alla ting, rör sig och blandar sig utan åtskillnad. Att leva med denna insikt är att leva utan oro för icke-seende. Att leva i denna tro är en väg till icke-dualitet. För den enhetliga är ett med det troende sinnet. ORD: Vägen är bortom språket ty i den finns inget igår, inget imorgon, inget idag.